En kompis från studietiden i Karlstad har nu blivit mamma till en liten pojke. Hon är lika gammal som jag. En annan jämnårig som jag gick med i grundskolan ska också ha barn snart. Det känns konstigt. För mig ligger ett sådant händelseförlopp låååångt borta och jag har därför svårt att relatera till och ta in det. Men jag är ju glad för min kompis skull, hon kommer bli en grym mamma tror jag.
Istället ägnar jag mig åt mindre (men ändå betydande) livsförändringar. Flyttar till en ny stad och börjar plugga igen. Engagerar mig ideellt på en annan nivå än jag gjort tidigare. Nu har jag också fått en slags "personlig coach" genom Sustainergies program Hållbart mentorskap, som förhoppningsvis innebär en spännande resa under året.
Att hitta kärleken vore väl en önskvärd förändring, men det går inte att göra allt på en gång (eller)? Jag tänker att om jag är med på massa olika grejer så bör jag finna människor som är ungefär som jag, vilket kan va en bra början?
