Fick negativt besked igår, kom inte med i trainee-programmet Familjen Helsingborg. Himla pissigt, jag va så nära ju! Kände att det kunde gå vägen men så snubblar jag på målsnöret. Nej, var inte så pepp igår efter det. Tröstade mig med lite hallonsorbet. Det var liksom min bästa och antagligen sista chans att stanna och få va självständig här i Skåne-land också, nu är det mer eller mindre definitivt att det blir hem till Borås igen. Var ju beredd på den utgången såklart, men hoppades ju ändå att jag skulle slippa det.
 
Jaja, bara att försöka gilla läget och göra det bästa av situationen. Kom att tänka på Torsten Flinks bidrag i Mello för några år sen, "För jag reser mig igen, ja jag reser mig igen.."! (Knyter näven och höjer den mot skyn ;) 

Kommentera

Publiceras ej